Idag började det gå ett rykte på Facebook i en grupp för spontanfotboll i Söderort. Det gällde att man ikväll skulle kunna spela fotboll på helplan nere på Årsta Gårds BP, det hade skett förra torsdagen och troligtvis hade de flesta ungdomslag uppehåll fortfarande.
Jag var inte sen att höra av mig till en polare och vi stod nere på planen 19:30. Det såg bra ut till en början, alltså inte spelet, det såg nog bedrövligt ut. Vi var ett 20-tal mer eller mindre gubbar och en ung tjej som sparkade boll och smalben medan vi svor ihop. Svetten lackade.
Sen kom ett ungdomslag och det var inte mycket vi kunde göra annat än att önska dem lycka till och kliva åt sidan. De var bussiga nog att erbjuda oss ”buren”, en liten inhängnad plan för spel tre mot tre. Vi delade in nya lag, någon gick hem och vi maxade ytan med fem-mot-fem-spel. Ett lag fick hela tiden vila.
Jag och Fijal vid ”buren”.
Det är ändå lite absurt att ett rykte på Facebook ska göra en insats för folkhälsan. Det säger något om bristen på idrottsytor i huvudstaden. Det är klart att ungdomarna är de som drabbas mest och samhället. Det är inte så att vi gubbar hade sprungit på stan och gjort bus annars. Någon hade käkat en chipspåse, kanske kollat fotboll på TV istället. Vem vet, någon hade kanske legat med sin fru och fått ut någon sorts fysisk aktivitet idag.
Men bristen går ut över det spontana idrottandet också. När det blir kamp om varje minut på stadens planer är det självklart att motionärerna trängs undan, oavsett behov av fysisk aktivitet eller kolesterolvärden.
Spontanidrottsplatser uppförs oftast på parkmark vilket faller under stadsdelsnämnderna ansvar. Inte sällan är de heller privata och tillhör någon bostadsrättsförening. Tyvärr har jag en känsla av att det finns en trend i att de byggs bort. Inte för att ge plats åt annat utan för att det blir högljutt runt dem om kvällarna.
Det är inget nytt. När jag växte upp på Bårstabergen i Södertälje fanns det en plan vi spelade på varje kväll, året runt. Mest landhockey. En dag skulle den rivas. Bostadsrättsföreningen hade ledsnat på att det bara var vi från allmännyttan som var där och spelade och väsnades. Där någonstans göddes mitt klasshat men det är en annan historia.
Man borde kunna ställa krav på tillgång på spontanidrottsplatser vid exploatering av nya områden. Staden har blivit bättre på att få in idrottsanläggningar tidigt i planeringsstadiet, något Socialdemokraterna tog tag i förra mandatperioden. Det här borde inte heller vara omöjligt. Jag återkommer kanske i frågan.
Hur fotbollen gick? Nästan bara segrar. Jag var mest målvakt eller utespelare och i vägen för alla, med- som motspelare.