Så kan man i alla fall tro att det ligger till eftersom han just nu konstant sjunger det och lyssnar på Magnus Johanssons klassiker ”Pappa är en flygkapten” från 1990.

Ibland kan man kanske lite slarvigt benämna något som konstant som bara är tätt återkommande. Inte i det här fallet.

Hjalmar har hittat min CD-samling och fått fria händer. Vad han fastnat för är just samlingsplattan ”Det bästa av Magnus Johansson”, eller plattan och plattan. Det är spår fyra om pappan som eventuellt är en flygkapten som han älskar. Efter att Sommarlovsmorgon var slut på SVT Barn imorse vid 10:00 drog han på den. 18:37, strax innan DIF-matchen, var han klar med en kort paus runt 16:09–16:22 då han fick för sig att gå ut på gården men sen ångrade sig och kom hem för att dra på musiken igen.

Samna låt om och om igen, och om igen och igen och igen. Jag gillar den, det är en trevlig CD. Eller gillade kanske jag ska säga. Nu ger den mig huvudvärk.

Det har hänt att jag fått höra introt på låten efter men han är imponerande snabb med att manuellt växla tillbaka till spår fyra.

Det är ändå fint att se honom nynna med och höja volymen konstant, stänga dörren och be oss andra vara tysta om vi råkar komma in och prata sönder musiken. Lite försmak på hans tonår känns det som. Då och då ringer han ut till köket med ett videosamtal och frågar om maten är klar. Sicken glidare, ska vi nog få ur honom. Men ett litet tag till kan han få njuta.

Sen kunde det varit värre musik på repertoaren. Magnus Johansson är en perfekt inkörsport, steget är inte långt till Lars Winnerbäck och sen vidare till Joakim Thåström eller Ulf Lundell. Får kanske svinga en bägare med grabben på konserter om några år.