Min äldsta son är kanske inte så gammal att han behöver en mobiltelefon egentligen. Även om han önskat sig en länge, senast inför sin femårsdag. När jag därför hittade en gammal iPhone 4 i en låda var det ett enkelt drag som krävdes för att skapa en dag han aldrig kommer glömma. Maken till lycklig pojke har jag sällan skådat.

För er mindre tekniskt bevandrade är en iPhone 4 år 2020 ungefär lika högteknologiska som Nokia 3210 var för vår generation. Operativsystemet är så gammalt att det inte går att ladda ner några appar till den så det enda han kan göra är att ställa larm och spela ”mattespelet”, det vi andra skulle kalla för att använda ”miniräknaren”. Det har han gjort hela kvällen nu och i förtjusning knäckt tidigare svårlösta problem som när han skrek rakt ut av lycka, drog mig i armen och upphetsat förklarade att 7+4=11. Man lär så länge man lever.

Han har inte fått något simkort men så länge han är hemma mot vårt Wi-Fi kan han också ringa via FaceTime. Där slår han väl våra gamla Nokia-telefoner eftersom han ringer videosamtal, å andra sidan hade vi Snake, ett riktigt spel. Missbruket har varit kolossalt; det rings till släkt och vänner i ett, jag har förbjudit honom att ringa till någon två gånger i rad, utan att personen själv ringt tillbaka först. Jag tror han fejkar när han menar att han förstår. Mig ringer han från vardagsrummet för att fråga om maten är klar inne i köket, jag kan se hur detta kan bli ett irritationsmoment.

Någon annan kanske också blir irriterad, följande dialog utspelade sig nu vid nattning;

Hjalmar: ”får jag ringa farmor imorgon?”
Jag: ”Absolut!”
Hjalmar: ”Kan du hjälpa mig att ställa väckarklockan på min mobil?” Jag: ”Jo, men varför då?”
Hjalmar: ”Jag vill ringa farmor 07:00!”
Jag: ”Du kan nog ringa vid 08:00”

Om någon vill ringa honom kan ni få hans Apple-ID som han nås på, han blir jätteglad av alla samtal och bildmeddelanden (kan inte läsa). Men det är på egen risk, en vacker dag ringer han och väcker er tidigt.