Vi sitter i bilen på väg mot Stockholm. Det är sent och barnen sover i baksätet. Det är svårt att förklara men det känns otroligt vemodigt. Kiholm är den plats i världen jag trivs bäst på. Från i påskas till min födelsedag i juni var vi där på halvtid och sista 1,5 månaden har jag bara undantagsvis lämnat kommungränsen.
Nu återgår vi till att ha Bandhagen som bas och Kiholm som helgnöje. Katja har en resttenta att plugga in och mina möten kommer också igång under augusti. Vilket i och för sig ska bli skönt, att få använda huvudet och känna att man gör någon större nytta. Troligtvis blir bloggen mer politisk då även om familjeanekdoterna så klart kommer dyka upp ibland.
Det har varit en fin sommar där ute i Kiholm och vi har inte ägnat coronaviruset många tankar, en helt perfekt sommar att kunna isolera sig på kolonin. Det har varit lite jobbigt med Tage som har utvecklats mycket sen i våras och nu blir frustrerad över att bli inlåst med föräldrarna när det ska diskas eller lagas mat. Han klättrar bokstavligen på väggarna och sliter ner allt han når. Ofta drabbas de andra barnen då det är deras pyssel och teckningar som ryker först. Men ibland drabbas han själv värst som imorse när han drog en full vattenkokare över sig, ser man positivt på saken så kan man säga att han kanske lär sig att låta bli den. Då måste jag slå hål på den illusionen för det var andra gången han gjorde det denna sommar, minnet är bra men kort.
Det har varit ganska få projekt i år, färdigställningen av köket med indraget vatten var årets stora grej och det blev mycket bra. Jag ska foga kaklet innan ni får bilder. Nästa år bygger vi nog ut verandan, drar in en ansökan om bygglov redan i höst.
Det sista jag gjorde var att gå ner på fredagsbastun på herrarnas allmänna tid; snackade skit och fick reda på att min grannes fru jobbat ihop med min mormor på Tidermans. Troligtvis tre-fyra andra släktingar som jobbat på företaget också. Så är det i Södertälje, vägarna korsas och jag är från en södertäljefamilj och känner mig hemma med mina gelikar med en kall folköl i het bastu. Det finns inget annat som känns lika mycket som hemma.
Sommaren är inte över och jag kommer vara flera helger i Kiholm men det känns som ett avslut på säsongen 2020 på ett sätt. Stugan är för övrigt vår nu, vid förra månadsskiftet amorterade vi bort lånet, känns också fint.
Närmast väntar några dagar på Öland.
