Min lilla kille har blivit ett helt år, han är fortfarande en liten skit som inte har en chans i en brottningsmatch mot sin gamle far men hans formkurva pekar uppåt till skillnad från min.

När Tage häromdagen tog sitt första steg skrev jag att det var en lika häftig känsla att se som när hans två äldre syskon började knalla, det är helt sant. Något vi som föräldrar däremot blivit betydligt coolare med genom åren är födelsedagskalasen.

Vi som sjöng inför tårtan. Strax innan morfar dök förbi.

Medan Hjalmars ettårsdag firades med inresta släktingar från när och fjärran fick Tage ett återhållsamt firande med några kusiner och sina syskon. Han var såklart lika nöjd för det. Uppblåsta barnkalas kan komma när han förstår att han får paket och inte blir extra klängig på sina föräldrar desto fler släktingar som vill ge honom en kram. Om några år kommer han ta emot paketen med glädje och nypa tillbaka när någon blir för närgången. Nu blir han glad av att se andra barn leka någorlunda lugnt nära honom.

Det märks också på alla andra att hypen kring barnfiranden lagt sig med att kusinskaran ökat stadigt. Katjas föräldrar och min mamma har skickat hälsningar och min morfar lyckades nog mest på slump komma förbi när vi käkade tårta kunde gratulera Tage.

Min yngsta son är en viljestark och stryktålig liten krabat. Lite halvtaskig balans men jag när fortfarande en dröm om att någon av min ungar ska bli hockeyspelare och det känns som att det kan bli han även om jag hoppas på alla tre.

Oavsett vad han väljer att göra med sitt liv är jag övertygad om att han någon gång då och då samt på det stora hela kommer göra mig stolt. Det blir en fin grabb av honom en vacker dag.