Det är mycket glada toner i den här bloggen så jag bryter av med ett inlägg om ett när livet gör mig besviken också. Man har ju sådana dagar också.
Katja och Tage är i Stockholm och jag är barnvakt åt en kusin till barnen idag. Hjalmar och Lovis har haft nedräkning i flera dagar inför detta. De har varit en dubbel nedräkning i stugan, både en rolig kusin och lördagsgodis. I förmiddags kom kusinen och de har lekt fint ihop stora delar av dagen.
Hjalmar har däremot varit alldeles för uppspelt, jag förstår honom till viss del. 5,5 år gammal så kommer en cool 7-åring kusin och ska sova över. Pratat för högt och osammanhängande medan han studsar upp och ner som om han när som helst skulle kissa på sig. Jag tog honom åt sidan och sade att han skulle lugna ner sig om det här ska bli en rolig dag. Det var som att prata med en hög om att sluta punda.
Vi hade planerat för strandbad, bastu, grilla hamburgare och käka godis framför fredagsunderhållningen på TV. Badet och bastun gick okej eftersom jag ändå räknat med en massa onödiga dörröppningar i bastun och jag fick komma ut och hämta honom på tomten och bära in honom till sin garderob för att han skulle byta om och packa sin badväska, men killen är fem år och har kusinbesök, så här är det.
På väg till bastun, Hjalmar längst fram på cykel. Elias och Lovis hasande efter.
Men sen var det som om energin tog slut för Hjalmar när vi kom upp från bastun och han började göra dumheter. Jag lade mig i soffan i en halvtimme och på den tiden hann han hämta leksaker från den allmänna lekplatsen och gömma det på vår baksida, börja bråka med en vän han annars alltid är sams med och slutligen rita och skriva lite slumpmässiga bokstäver med tuschpennor på verandan. Jag blev så klart tokig. Tjuvar, klottrare och dåliga vänner ska hållas kort.
Han flög i säng bokstavligen talat och låg där och storgrät medan jag fixade middagen och poängterade för honom att något lördagsgodis det kanske han kan få nästa vecka om han jobbar ihop till det. Han ska vara glad för att han lever efter 1979, jag har nog aldrig varit så besviken på honom. Jag sade att han inte skulle få middag heller men det hade han kanske fått i någon form, om inte hamburgare så en macka åtminstone. Nu somnade han istället och lär vara hungrig till frukost.
Så nu sitter jag i stugan. Hjalmar sover fortfarande, Lovis har somnat efter att ha ätit så mycket godis att hon mådde illa och kusin Elias läser en bok. Och jag sitter här med någon form av skuldkänslor blandat med besvikelse och tycker att den här dagen kunde ha blivit mycket roligare. Elias och Lovis har i alla fall haft en bra dag och det är värt något så klart. Kanske har Hjalmar lärt sig en läxa och då var väl den här dagen bra för honom också.