Jag träffade idag en person som skulle ut och vandra i fjällen och det verkar vara det nya svarta. Hela mitt facebookflöde består av vandrare känns det som ibland så här års.

Själv sitter jag utanför ett McDonalds i Södertälje, stannade här för sen middag efter att ha varit på golfbanan i Trosa och tränat bunkerslag. Tog den gamla vägen hem istället för motorvägen.

Plötsligt fick jag déjà vu-känslor kring vissa krön, mindes samtal jag haft med morsan på vissa ställen och i huvudet började melodin till Knyta Nävars klassiker ”Mao Zedongs tänkande” nynnas. Kanske magstarkt att kalla den klassiker dock.

Det var den här vägen från Södertälje till Trosa som vi gick dagen före julafton för säkert 15 år sedan. Kanotisterna i Södertälje anordnade varje 23 december en liten promenad från Södertälje centrum till Trosa, ungefär fyra mil. Morsan hade fått med mig på en sådan där promenad.

Själv hade jag precis skaffat en LP-spelare och köpt ”Internationalen och andra revolutionära sånger”, en LP jag har kvar och som mest består av Knutna nävars tolkningar av Joe Hill-låtar och andra riktiga klassiker samt deras egna propagandavisor.

Jag tror det började med att mamma och jag pratade om ”den långa marschen” när jag tog ton och sjöng om Mao Zedongs tanke, ”som är solen som aldrig ska gå ner”. Sen sjöng jag hela skivan från låt ett till sista spåret på B-sidan innan jag började om. Jag trodde först min mamma skulle döda mig men efter ett tag slutade hon svära och bara skrattade. Det tog sju timmar att gå den vägen och jag var törstig och torr i halsen när vi kom till värdshuset efter all sång. Ett härligt minne jag ler åt ikväll när jag nyss tryckt i mig en hamburgare ett stenkast från där promenaden gick förbi.

Till er vandrare, ta med er halstabletter eller öronproppar. Ni vet aldrig vilken er roll blir på vägen.