Det diskuteras ibland mellan Katja och mig om det börjar bli dags för ett barn till. Det är egentligen inte mycket till diskussion, jag driver på med mina bästa argument och hon säger nej. Påminner lite grann om att förhandla med Almega. Hur välunderbyggd ens ståndpunkt är spelar ingen roll, det finns ett ideologiskt motstånd.

Jag har börjat slänga in andra testballonger i samtalen. Om man inte kan få en unge till så kanske man kan få skaffa en hund eller båt åtminstone. Det tycks ligga närmare till hands, mest eftersom hon slipper bära runt på dem i sig under nio månader.

Jag har väl sett hur andra barnlösa eller med vuxna barn skaffar sig substitut som de behandlar som sina bebisar; husdjur, fordon, hobbys, trädgårdar m.m. Nu vet jag varför Katja inte känner samma behov som jag av nya bebisar, vare sig riktiga bebisar eller bebissubstitut. Hon har redan skaffat en allternativ familj.

Idag när det för en stund blåste upp till storm i Kiholm hör jag henne ge ifrån sig ett hjärtskärande skrik i panik ”neeeeeeej!” ute på tomten. Man skulle kunna trott att det var ett barn som blivit påkört eller satt något i halsen. Men det var blåsten som vält gurkodlingen.

Hon lyckades rädda den och tur var väl det för den är tydligen något av det mest värdefulla som finns i hennes liv. Den ger också stora fina växter som familjen uppskattar.

Jag vet inte än hur jag ska använda detta i de kommande förhandlingarna men det skadar aldrig att veta om vad din motpart värdesätter högt.