Det var påsken 2018 på en resa ner till Öland. Jag var själv med ungarna, som bara var två stycken på den tiden. Jag behövde någonting att lyssna på och kände för konstighetens skull en mättnad kring Ulf Lundells musik. Barnen somnade direkt när jag lämnade Stockholm och jag jag tänkte att jag skulle prova att lyssna på en pod. Det hade ju varit hippt några år innan och lagom mycket efter kunde denna småbarnspappa ge det ett försök.
Det blev Historiepodden. Dels för att jag alltid varit historieintresserad och dels för att jag faktiskt hade hört ett avsnitt av dem en gång på väg hem från Mora mot Stockholm efter en hockeymatch när min fru basat över bilstereon. Då om Finska inbördeskriget.
Jag fastnade direkt. Vilket underbart medium det var och de fem timmarna i bil på väg ner mot norra Öland flög förbi när jag susade fram genom halva Sverige. Det blev inte ens ett stopp på Ringarums Värdshus för måltid, något som annars är kutym när jag reser till Öland. Hade jag då vetat att den ena poddaren i duon, Daniel Hermansson, var från orten hade jag stannat och stöttat det lokala näringslivet som en hedrande gest. I början störde jag mig i och för sig på hans röst, oklart varför, kanske en ovan dialekt. Jag känner inte alls så längre även om han ibland har en liten besserwisserton mot sin medpoddare Robin Olovsson. Men kemin mellan dem är perfekt, det blir nästan som roligast när de kivas med varandra.
Jag matade på med fem nya timmar på vägen hem från Öland och planerade även denna gång min körning så att ungarna skulle sova hela vägen, både för att det skulle vara fritt från bråk i baksätet och för att jag skulle kunna lyssna ostört. Musik kan jag lyssna på oavsett baksätesljuden, dels eftersom jag redan kan alla Ulf Lundells texter. Men med en pod vill jag ha lugn och ro runt mig för att suga in allt.
Sen dess har de blivit några avsnitt till och när jag idag satt i bilen på väg mot sommarstugan efter en snabbvisit i huvudstaden lyssnade jag på ett avsnitt om hygienhistorien, avsnitt 95 tror jag men nummer 313 för mig för nu står alla avsnitten som spelade i min podcaster.
Podden har gett mig mycket. Det har blivit som kompisar i bilen, jag lyssnar bara när jag kör bil ensam eller med sovande barn. Oftast i tjänsten när jag åker mellan mina fackliga förhandlingar och politiska möten eller när jag ska iväg på mina mer eller mindre nattliga hockeyträningar (division fem står inte längst fram när tiderna ska fördelas).
Jag har lärt mig enormt mycket. Jag läste historia i lite drygt ett år i Uppsala men de 60 högskolepoängen kan jag spola ner. Det är Historiepodden som verkligen allmänbildat mig till en helt ny nivå. Jag var svårstoppad i TP innan också, nu tror jag att ytterst få har en sportmössa.
313 avsnitt som vi för enkelhetens skull kan säga att de är en timme var, de är nog oftare lite längre. Det är nästan 40 hela arbetsdagar. Det vill säga åtta veckor av heltidslyssning. I högskolepoäng räknat skulle det som en kurs inte bli fler än tolv men i kunskap och allmänbildning är det ovärderligt.
Nu ser jag fram emot avsnittet imorgon, oavsett om Robin valt något om 1800-talets borgerlighet eller någon snäv författare. Eller om Daniel valt ett fältslag från antiken eller någon preussisk furste. Jag hade önskat fler avsnitt om arbetarhistoria. Det finns många strejker att grotta ner sig i, skott i Ådalen, bombdåd i Malmö eller mord på generaler. Men det kommer nog.
På tal om avsnitt 95 om hygienhistorien pratade de om Anders Ygemans vattenskräck. Måste jag fråga honom om i veckan när vi har styrelsemöte med Stockholm AK.
Tack för allt Historiepodden, det kommer vara trist att inte alltid kunna lyssna på ett nytt avsnitt i bilen men nu ser jag fram emot varje söndag och släppet av nya ämnen att dyka ner i.
Som med det mesta folk gör bra undrar jag om jag kan göra det lika bra och de har helt klart väckt en lust i mig att starta en pod, jag skulle inte våga mig på samma kategori men kanske något fackligt, arbetsmarknadsfrågor eller allmänt politiskt om huvudstaden. Min fru nog skulle döda mig om jag sparkade igång fler projekt.
