Katja och jag har kommit på det perfekta sättet att få barnen att känna lidelse för fotbollen. Medan min fru och jag vrider oss i soffan av nervositet har barnen varit förhållandevis lugna, nästan undrande har de kollat på sina föräldrar när vi vrålat av ångest eller dansat av glädje. Inte nu längre.

Det började med derbyt i söndags. Jag förklarade för barnen hur viktigt det var att vi i Djurgården vann och lovade dem godis efter matchen, men bara om DIF segrade. Deras besvikelse och uppgivenhet var nästan större än min när vi inte klarade av Bajen denna gång. Å andra sidan var deras glädje över segern mot Mjällby ikväll euforisk. Godis på en onsdag! De hejade på Djurgården långt efter slutsignalen och gladdes innerligt åt dagens seger. Så ska en slipsten dras.

Vi vuxna fick också sötsaker idag förutom de tre poängen av DIF. Det införskaffades en Toyota C-HR, en mini-suv och elhybrid. Inte den bil jag kollat mest på inför hösten men mycket lagom till att jag var i behov av ny kärra dök det upp ett överflöd på marknaden av dessa i Stockholm. Säljaren jag pratade med hade fått in 40 stycken tidigare personalbilar och de var förmånligt prissatta, från 2019 och denna hade gått 2900 mil. Sen fick jag värma upp mina förhandlingsfärdigheter igen och fick ner priset ytterligare lite. Det blev för bra för att inte slå till. Underlig känsla att köra hem från Huddinge till Bandhagen på eldrift, man liksom glider fram.

Lite som Djurgårdens IF. Åh, en sådan härlig dag!

Djurgårdsbarnen hurrar framför familjens nya bil.