Tage är med sanning familjens lilla gubben i lådan. Han dyker upp lite varstans och är osedvanligt framkomlig för sin ålder.
Jag märkte det igår när vi hade besök av två ungar jämnåriga med honom. De knallade bättre och stabilare men Tage tycks vara till viss del apa och verkar tycka att det där med gång längs med marken är överdrivet när man kan klättra uppåt istället. Längs marken kan man ju ändå krypa lika fort.
Inte sällan hör jag ett klirr och krasch och slås av att jag inte sett Tage de senaste 7-8 sekunderna. Han brukar då ha klättrat upp på ett bord och börjat städa under lunchen. Ibland är han även uppe på diskbänken och härjar. Då kanske den som läst för många deckargåtor i Kalle Anka & Co undrar hur han tar sig upp? Enkelt för Tage, han skjuter fram en stol och klättrar upp, eller drar ut lådor och använder dem som trappsteg.
Det här är inga unika beteenden för ett barn men jag har aldrig sett någon som inte ens fyllt ett år klänga runt så här, han började för flera månader sedan. Till och med upp för stegar i våningssängar ska han. Jag som tyckte Hjalmar och Lovis var jobbiga med sitt klättrande i trappor. Tage fnyser åt sådana simpla utmaningar.
Han har också en förunderlig fäbless för att sätta sig i lådor. Ut med kastrullådan, töm den, flytta in i den.
Tage har däremot en egenskap som jag uppskattar mycket hos småbarn. Han nattar sig själv, när han är trött så hittar han ett ställe och lägger sig där, som idag när lådan under bäddsoffan såg mjuk och go ut, då kryper han ner där och sover någon timme. Andra föräldrar jag berättar sånt för tror inte det är sant.
Det kanske är värt några krossade udda glas och tallrikar i stugan mot att man plötsligt hittar honom sovandes. På tal om sovandet; har ni hört att han brukar sova ungefär från klockan 21:00 till närmare 09:00 varje natt. Här har vi en bra bebis i de avseenden.
Vår lilla gubben i lådan.
