Det var roligt när man i plugget skulle rita släktträd. När jag hade gjort mitt med pilar som korsade varandra brukade klassen delas upp i två läger; de som trodde att jag ljög och de som ville veta mer. Någon enstaka tillika enfaldig trodde det rörde sig om incest eller inavel dessutom. Sen fick jag gå och rita upp trädet på stora tavlan längst fram i klassrummet till gapande miner och stor förundran.

Det som alltid rörde ihop det var hur min kusin kunde vara min lillebror. I text är det inte så svårt att förstå och jag litar på mina läsares förstånd så jag tänker inte rita utan förklara kort; när min mor och far skiljde sig gifte sig min pappa med min morbrors exfru och de hade i sin tur redan ett barn, min kusin alltså. Som jag växte upp med som en bror. Enkelt.

Sen var mitt släktträd roligt av flera skäl, i stort sett ingen var gift med den de hade barn med och det var särkullsbarn till höger och vänster. Det är idag få i släkten som höjer på ögonen åt att jag har tre barn, då brukar jag påminna dem om att även om många har det i familjen är jag den första på några generationer som har det med samma fru. ”Woooow” tänker jag att de ska reagera men det blir oftast bara ett garv och konstaterande att jag har rätt i det.

Andreas är tvisten i mitt släktträd, brorsan som egentligen är en kusin. Idag var han på besök i Kiholm med sin fru Cecilia och deras dotter, d.v.s. mina barns kusinsyssling om vi ska löpa linan ut.

Det var mysigt, jag träffar honom och familjen alldeles för sällan. För även om vi växte upp som bröder, jag har bilder på där jag som 7-åring matar honom som bebis med nappflaska, så blev det mer sporadisk kontakt efter att jag gått ut högstadiet. Min far och hans mor skiljde sig och vi flyttade isär igen.

Vi satt på verandan och drack folköl idag och pratade gamla minnen från radhuset i Saltskog som jag nästan glömt bort. Han hade också fått rita släktträd i skolan men hemlighetsfullt bara släppt meningen; ”mina bröders bröder är mina kusiner” och sen låtit andra lista ut det. Önskar att jag kommit på det, kanske ska börja köra med den?

Hur som helst hade vi supertrevligt, jag har saknat honom mer än jag trodde. Fin grabb med fin familj. Vi åt räksallad till lunch, grillade kyckling, pitabröd och åt tzatziki till middag samt däremellan tog vi en promenad ute i Kiholm och gick ner till badet en sväng.

Det var svårt (läs: omöjligt) att få alla ungarna på samma bild. Det här var det närmsta jag kom.

Senare dök en annan brors tjej upp med deras ungar, också särkullar, och totalt var vi då åtta ungar på tomten plus en 8-årig granne. Men det fanns jordgubbar och grädde så det räckte åt alla.

Det här med vad som är helbröder, halvbröder, ingifta bröder, kusinbröder spelar inte stor roll. Inte heller vad som är mina barns kusiner, ingifta kusiner eller sysslingar. Jag har en underbar familj som jag älskar väldigt mycket oavsett benämningar eller vägar man tagit in i den.

Men lite kaxig måste jag vara över att jag har en kusinbror, hur många har det egentligen?