Det var en gång två ungar som ständigt ville hoppa i bäddsoffan som var deras säng om sommaren. Egentligen var de tre barn men den ena hade inte fått till tekniken än, det hystes dock inga illusioner om att han skulle bli annorlunda när tiden var mogen.
Varje morgon och kväll tjatade deras pappa om att de skulle ligga eller sitta still i sängen. De låtsades ta till sig av förmaningarna men så fort ryggen vändes mot dem så hoppade de igen. Inte alltid på grund av onda avsikter. Det kunde vara för det egna höga nöjets skull eller för att pappan ropade att frukosten var klar och att tre-fyra jämfota hopp är det bästa sättet att förflytta sig från ena sidan sängen till den andra. Pappans onda öga avväpnades med hundvalpsögon och ett kort; ”förlåt pappa, jag glömde”. Spännande scener i barnprogrammen kunde också det leda till ett frenetiskt hoppande så hela stugan gungade.
En dag städade pappan, det hände faktiskt till och från, och fann då en skruv under sängen. Förundrad plockade han upp den och lade den på fönsterbrädan medan han tänkte att den måste blivit över när sängen skruvades ihop tre år tidigare och sedan legat gömd under bäddsoffan.
Någon dag senare fann han en ny skruv och började ana ugglor i mossen. Han lyfte på madrasserna i bäddsoffan men hittade inga skruvhål som saknade skruv och gjorde samma antagande som han gjort när han fann den första skruven.
Dagarna gick och en morgon fanns det en ny skruv på golvet. Nu blev pappan orolig på riktigt och gjorde en ny mer noggrann översyn av bäddsoffans skick. Vad han fann fick alla barnen att darra. Mittskenan i sängen som ensam bar upp åtminstone halva sängen hade bara två av sju skruvar kvar. Två skruvar som kunde lossnat när som helst och tagit någon lyckligt ovetande med sig i fallet på 40-50 centimeter.
Pappan fick användning av det set av borrar han införskaffat från Biltema något år tidigare och aldrig använt; ”kan vara bra att ha” hade han sagt då och fick nu helt riktigt rätt. Nya skruvhål borrades upp i metallskenan så borrarna glödde, vilket pappan lite dumt fick reda på genom att känna på dem.
Med nya grövre skruvar var bäddsoffan mer stabil än den varit när den var ny och monterad med IKEA:s töntskruvar.
Alla barnen fick sen ett och ett krypa in under sängen och inspektera de skador de åsamkat bäddsoffan samt berömma sin pappas reperation av densamma. Efter den dagen hoppade de aldrig mer i sängen.
Hoppades han…
