Min dotter är en liten underbar person som retar gallfeber på mig, hon är i någon sorts oändlig trotsålder som pågått sen tidernas begynnelse, i alla fall hennes begynnelse. Samtidigt kan hon vara världens gulligaste. Det är tufft att vara pappa åt Lovis. Igår grät hon för att Hjalmar hämtade kortleken åt mig när hon ville det, hon tjurade för att Hjalmar kollade om post fanns i brevlådan när hon ville göra det och så vidare. Imorse bröt hon ihop för att hon skulle behöva vara med mig medan Katja och Hjalmar packade för några dagar i Stockholm. Sen slog hon plötsligt om och blev supermysig hela dagen när vi körde roadtrip genom Sörmland, bara hon och jag.
Vi körde en runda till K-Rauta för att drömma om nya projekt i stugan och hon ville ha en säng för henne och mig med rutschkana, jag lovade inget men ska se vad jag kan göra. Sen pantade vi hennes burksamling och fick 224 kronor till spargrisen, ska visserligen delas med Hjalmar men allt som är mer pengar än det finns fingrar på händerna är en enorm rikedom enligt henne.
Glass hade utlovats så vi tog en tur ut till Åda och golfklubben där jag är medlem, åt glass i solen och pratade om allt roligt vi skulle göra när Hjalmar och Katja drog till Stockholm. Samt att vi inte skulle berätta det för dem, och eftersom en av dem kan läsa bloggen stannar vi där. Kan dock avslöja att alla Dumle är slut i stugan nu.
Vi tog en sväng förbi min farmor också när vi ändå var nära Trosa. Bjöds på bullar och flädersaft. Viss trots kom fram så fort vi inte var ensamma men det kan också ha varit blygsamhet till Lovis försvar. Vi avslutade sen med ett stopp hos min bror Oscar i Pershagen för att låna en kakelskärare och andra verktyg för nästa projekt, inte rutschkanesängen.
Nu är det hon, Tage och jag i stugan några dagar. Hon börjar hitta tillbaka till sitt vanliga jag. Hon ville att jag skulle laga pyttipanna till middag så jag tog fram en påse från Felix ur frysen. Mycket skeptiskt kollade hon på mig och undrade om jag inte tänkte laga pyttipanna åt henne, när jag svarade att jag höll på suckade hon bara och sade att det mest ser ut som jag värmer mat. Kräsen treåring som vet vad hon vill och ställer krav, blir nog något bra av henne.
