Jag trodde att jag bokstavligen tog mig vatten över huvudet när jag påbörjade mitt projekt att dra in vatten i sommarstugan. Inte nog med att jag aldrig hade gjort det innan, jag hade inte heller sett någon annan göra det. När jag lade mitt första parkettgolv hade jag i alla fall studerat farsan några gånger under uppväxten, jag har varit med när tak lagts även om mitt jobb mest varit att bära saker och lite har jag snappat upp när min målare till farfar jobbat.

Rörmokeriet var dock totalt okänd mark och det vittnar inte minst tiden det tog om, mitt ”försommarprojekt” är klart efter midsommar. Det är däremot bra genomfört. Jag var livrädd när jag drog på vattnet i eftermiddags och trodde att varje koppling och tätning skulle spruta som en fontän. Inte en droppe vatten någonstans förutom i diskhon, jag kostar på mig att vara självgod ikväll. Knäckte precis en öl på altanen och tycker att jag är jävligt bra ibland.

Det har blivit en del Youtube-klipp för att lära av proffsen och säkert fyra rundor till K-Rauta för att komplettera med delar jag inte ens vetat om existerat innan jag började detta arbete. Det känns extra bra att det inte fanns någonting innan, det fanns vatten framdraget till tomtgränsen varifrån vi skötte bevattningen. En T-koppling på den, PEM-rör in i huset med hjälp av en för liten hålsåg och sen installation av varmvattenberedare och blandare i nybyggt kök. Det var många stenar som föll från axlarna när kranen gick igång med både varmt och kallt vatten och det var snustorrt runt alla tätningar jag gjort med lin. ”Ta lin” sade han i butiken. ”Åfan, kör du med lin. Det är svårt att få bra men bäst i längden” sade de jag frågade efteråt varav alla föredragit gängtejp. 10 tätningar blev det och alla håller, än.

Men ikväll kunde vi borsta tänderna på ungarna inne i stugan och jag känner mig som Martin Timell, fast snäll.