Jag är en man som gillar att utmana och testa min gränser, om det nu finns några gränser för vad man klarar.

Så när några veckor i en 20 kvadratmeters stuga med tre huliganer börjar kännas som en barnlek och går på rutin, då skickar jag hem frugan till Stockholm i några dagar för att hon ska göra en hemtenta, lagom till sommarens värsta åsk- och regnvecka. Det ska kännas att man lever.

Det var en utmaning. Hade det varit en reguljär arbetsplats hade något skyddsombud klagat på ljudnivån, bebisen som krossade glas från köksbordet eller slagsmålen mellan 3- och 5-åringen. Vi fann våra roller småningom och hade kul, spelade lite Fia med knuff men det började bli rutin och trist. Då bokade jag bastun, vi gick ju dessutom runt och luktade prutt hela högen och behövde grundligt tvättas.

Tre ungar med olika viljor, alla vill bada men från olika bryggor och helst utan att tala om det. En vill in i bastun när den andra måste springa ut och kissa samtidigt som doften avslöjar att den tredje bajsat. I bastun sen brottas de två största om vem som ska få skålla sig på aggregatet genom att kasta vattnet medan den tredje smyger runt och börjar dricka upp sjövattnet vi hämtat in för ändamålet. Fram med Festis till alla och lugnet infinner sig. Tråkigt och rutin med andra ord. Hur toppar man detta i Kiholm, med de begränsade medel man har att tillgå?

Hjalmar vet! Uppe i stugan lägger han pizza på överkastet till sängen. Det var inte han som drack sjövattnet och han har ätit samma mat som oss andra. Nu ligger han nedbäddad i egen säng medan Lovis, Tage och jag ska sova i en 90-säng. Ovetandes om vi kommer spy av samma matförgiftning eller av att han smittat oss med magsjuka. Spänningen är oooooliiiiiidlig som Peter Harrysson skulle sagt.

Tack för en god match livet, så ska det låta!