Nu när köket börjar bli färdigt och det bara är kaklingen som kvarstår, samtidigt som Katja börjar närma sig sommarlov på riktigt med någon veckas studier kvar. Då är det dags för mig att ta tag i nästa, mer nöjesinriktade projekt. Jag ska bli golfare.

Jag har ingen aning om varför mer än att jag då och då hamnar i situationer där folk börjar prata golf och jag känner att min trovärdighet i argumentationen om att jag är den bästa spelaren kommer öka om jag åtminstone har ett grönt kort.

Det anstår också inte en hockeyspelare att inte spela golf. Det är egentligen konstigt att jag klarat mig så länge. Spelar man hockey så pratar man golf, bilar eller tjejer i omklädningsrummet om man inte pratar hockey. Det var också den verkliga anledningen till att jag var tvungen att ta körkort här om året.

Nu har jag i alla fall startat upp min resa mot grönt kort. Jag har köpt golfbag med massor av klubbor, bokat nybörjarkurs och hunnit gå en introduktion samt blivit medlem på en golfklubb i Trosa. Dyrt men förhoppningsvis värt det. Idag när barnen var och lekte med kompisar satt jag i solen med min iPad och klarade teoriprovet också. Jag är på banan, i alla fall snart.

Man lär sig nya saker hela tiden. Idag ville jag till exempel provsvinga min järnnia men hade glömt köpa bollar. Jag såg ett äpple ligga på tomten och tänkte att jag kunde prova att svinga iväg det över vägen och in i skogen. SVÅNG och SPLASH sade det och det var som om äpplet hade exploderat. Det flög inte alls iväg utan omvandlades till äpplemos och min glasögon var helt klibbiga. Men nu har jag lärt mig. Så gör man inte med äpplen och golfklubbor.