Ulf Lundell sjunger om fläderns tid i sin sång ”Sommarens vattenspridare” från den senaste plattan. Han fortsätter raderna med att berätta om att det kommer folk till hans Österlen under den perioden som han inte brukar se där annars; andra bilar, andra ungar, högljudda med ett annat beteende. I sin bok Vardagar utvecklar han vad som händer när städerna töms, högerregeln i trafiken sätts tillfälligt ur spel till hösten när de ger sig av tillbaka. Det är svårt att inte relatera till de raderna när vår högljudda familj springer runt i Kiholm medan flädern blommar. Jag kan dock högerregeln och som tur är finns det väldigt få året-runt-boende i föreningen som kan jämföra med hur det är annars.

Katja och Lovis har åkt hem till Stockholm för att ge Katja lite tid vid datorn så hon kan skriva sina skoluppgifter, de passar också på att koka flädersaft när dess tid trots allt är nu.

Vi har verkligen mängder med fläder så är det någon som känner att det är kort om de vita klasarna i grytorna får man mer än gärna ta en sväng förbi oss i Kiholm. Ge oss en heads up bara så vi kan ha kaffet klart och kanske en rabarberpaj.

Tjejerna är snart tillbaka i stugan, de ska veta att vi saknar dem. Tage har nerverna utanför skinnet och bryter ihop så fort jag går runt ett hörn, livrädd att bli lämnad. Hjalmar hänger läpp över att Lovis inte är här för att leka med honom, han säger att han ”kanske saknar henne” men det är helt uppenbart att han gör.