När Katja lämnade Kiholm för sin tre nätter långa frihet i Östergötland hade hon några förmanande ord till oss som lämnades kvar. En sak hon tryckte extra på var att tömma vinbärsbuskarna på bär innan det skulle bli för sent.

Lätt som en plätt tänkte jag igår och skickade ut Lovis och Hjalmar till de tre proppfulla buskarna med vita vinbär och bad dem tömma en buske medan jag diskade undan ett mindre berg. Jag hann lyssna klart på ett avsnitt Historiepodden innan varmvattnet tog slut och tänkte att jag skulle slå mig samman med bärplockarna.

De hade samlat på sig den hiskeliga mängden av 15 stycken vita vinbär. På drygt en timme i en full buske. De skyllde på Tage som satt där och glufsade i sig bär. De tyckte också att de var för små för dubbla arbetsuppgifter, både passa lillebror och plocka bär. Jag tyckte att de var för små för den utlovade glassen vid väl genomfört arbete. Jag tömde den busken medan barnen fick leka med Tage.

Idag var det dags igen men nu matchade jag in bärplockningen till Tages middagslur. Så snart han stängt ögonen ryckte jag med mig ungarna ut till nästa buske och jag blev enormt imponerad! Mina barn är födda till chefer.

Först ägnade de 20 minuter åt att diskutera om alla tre skulle plocka från samma buske eller om vi skulle sprida ut oss. Sen fortsatte de att fundera på om det var en burk var eller en gemensam som var bäst. Det ledde dem in på frågan om hur stora burkar de skulle behöva och hur många bär det fanns på buskarna. De gissade på allt mellan 100 bär och en miljon stycken.

Jag plockar hela tiden medan de dividerar, tjatar på dem att öka tempot och får beröm av dem båda för hur mycket jag redan fått ihop i min burk. Tills Hjalmar kommer på den briljanta idén att han ska plocka i min stora burk och ger mig en mindre som jag sen kan tömma i hans när den blir full. Nu går han runt stolt och visar hur mycket bär han har i sin hink. Lovis har under tiden tagit en paus för att gunga i gungan från äppelträdet precis intill.

Så fortlöpte plockandet tills jag tömt busken, Hjalmar blev lite bättre när han fick en burk som redan var halvfull och bidrog med säkert 35 bär själv.

Lovis blev också piggare småningom, när det var klart; ”Ge mig burken! Pappa, ta kort och skicka till mamma, snälla.”

Födda chefer som sagt. Hela äran, inget av arbetet. Den första de suger ut är deras egen stackars arbetarklasspappa.